Första dagen på GMU. Del2

 
Den 21 Juli, samma dag som jag fyllde19 år tackade jag JA till GMU.
Jag var nu välkommen till Härnösand den 19 Augusti och påbörja utbildningen. Just nu jobbade jag på en liten affär där jag bor och jag kännde att jag absolut inte kan jobba kvar nå mera då jag knapp fått träffa min pojkvän under sommaren, jag valde att sluta jobba mot slutet på Juli. Min arbetsgivare förstod helt mitt val med tanke på den stora omställningen som jag skulle ställas inför ganska snart.
 
Den 18 augusti kunde jag verkligen inte sova, jag var hur nervös som helst! Jag ska till ett ställe dit jag inte känner någon. Kommer det vara fler tjejer där? Kommer jag vara ensam? Kommer jag klara det? frågorna var många och jag låg och tänkte hela natten. Var detta rätt val? Hur skulle mitt förhållande påverkas.. Det var det jobbigaste av allt. Att inte kunna ha samma kontakt med sin kille som man annars brukar ha varje dag.
 
Den 19 Augusti kom. Dagen med stort D, Inrycknings dagen!! Pappa och jag tog mina väskor och satte oss i bilen, jag skakade hela vägen och ville bara tänka på något annat. När vi nästan var framme minns jag att jag sa till min pappa "Kör inte så snabbt jag vill inte dit nu.. Kör sakta så jag slipper komma fram!!" Han skrattade bara åt mig den jäveln och fortsatte köra. 
 
När vi kom fram så tog jag väskan och började gå mot en stor byggnad med grindar och stängsel med taggtråd runt om. Helvete!! Vad fan har jag gett mig in på!? Det snurrade massa tankar i skallen just då.
Jag såg två stycken Grönklädda soldater som stod och agerade "grind vakt" . Dom hälsade mig välkommen och jag sa hejdå till pappa. Grindarna öppnades och jag gick sakta in... Kollade snabbt på pappa och försökte att inte gråta. Hej då da sa jag.. Sedan gick han och jag var ensam.
 
Jag gick mot dörrarna och där fanns ännu en grönklädd människa som berättade vart jag skulle ta vägen.
"In här, Rak fram, Upp för trappen och i korridoren finns ditt namn utanför något rum!" jaha..... Jag gick in och började leta, Hittade mitt namn precis ovanför trappen och gick in, men någon hade snott min säng just då så jag la mina grejjer någon annan stans. Där inne satt de 5 killar som skulle bli mina rumskamrater 3 månader frammåt. 
 
Den här dagen fick vi äta i våran matsal för första gången och sedan fick vi gå iväg till förrådet och börja hämta alla våra saker. Väska efter väska.. Fulla utav massa olika kläder och utrustning som skulle packas in i garderoberna på ett särskilt vis. ALLT hade sin egen plats och skulle stå rätt och fint, VARJE dag.
 
När vi packat in allting och tagit på oss grönkläderna för första gången så skulle vi ut och öva.
Vi hade exercis (övning med avseende på rörelser) Vi tränade på vändningar, marsch, hur man hälsar osv.
Det var hur varmt som hellst ute och man ville mest bara dö ett tag av att ha på sig alla kläderna.
Det blev några pauser i skuggan som tur var iaf.
 
Den här dagen bestod av mycket information och övning övning övning. Lära känna lokalerna och området utanför osv.. Dagen tog slut seeent på kvällen och då var ens fötter inte särskilt glada längre av att ha sprungit omkring första gången i flera timmar med M90 kängor och dubbla tjocka strumpor.. Gott luktade det inte heller! HAHA 
 
Detta var väl första dagen i GMU ur min synvinkel. Kommer skriva mera om andra roliga saker vi gjort.
Är det någon som undrar något eller något särskilt ni vill att jag skriver om så lämna en kommentar.
 
Kram!
 
 
 

Varför gjorde jag gmu? DEL 1

 
Allting började egentligen som ett skämt.. Jag hade inga planer alls på att söka dit. Men då jag är en person som alltid antar en utmaning så blev det så. Vi slog vad, jag tog vadet och vann!
 
Jag har alltid varit en tjej som hatar regn,snö,gegga åh skog osv.. Har aldrig tyckt om att gå omkring och se förjävlig ut. Plattar håret varje dag, sminkar mig och använder gärna ögonskugga. Går ALDRIG klädd i mjukis byxor eller en sliten tröja. En ganska så säker tjej med andra ord. Jag älskar kläder och smink det är typ det bästa jag vet och att vara ute i skogen i 3 månader utan alla dessa tillbehör var något ingen trodde jag skulle klara av.
 
Att inte kunna sminka sig, inte ha en spegel till hands, ingen mobiltelefon eller internet, Äta äcklig mat som serverades ifrån stora matkärl (termosar typ) . Aldrig att jag skulle klara det sa folk. Inte en chans att Karlsson skulle ge sig in i något sådant. Tjejen som gick med klackskor i 9an ute i skogen då vi hade NO lektion.
Tjejen som hatade idrottslektionerna och aldrig var med, tjejen som var för fin i kanten för att rulla sig i lera eller få skit under naglarna.
 
Allt detta ovanstående tyckte jag inte om att höra, bara för att jag bryr mig om mitt utseénde så skulle jag tydligen inte klara av att vara grönklädd i tre månader. Jag fick nog då en människa sa rakt i ansiktet till mig "DU skulle ALDRIG klara av det där" .. Skulle jag inte svarade jag. Jag gick fram till dom grönklädda som var i cafeterian på skolan och sa att jag ville anmäla mig. Sagt och gjort, dom skrev in mig.
Nu var det bara att vänta på ett svar, vilket jag inte alls trodde att jag skulle få.
 
Jag blev antagen till prövning ( mönstring ) den 27e juni 2013, tänkte att ähh de är nog ingen fara jag klarar säkert inte det ändå så ja kan lika gärna åka och prova. Alla tester gick hur bra som helst och det var DÅ jag blev taggad till att göra detta samtidigt som jag kände stor oro för att bli antagen.. Lämna pojkvän och familj, jobb och vänner... En helt ny vardag.
 
Dagarna gick och jag fick ett brev hem där det stod att jag blivit antagen. SHIT tänkte jag då, vad fan har jag gjort!? Vad har jag gett mig in på? Vad FAN håller jag på med... Jag undvek det brevet fram tills 10 dagar senare då sista datumet att tacka ja eller nej var.. Klockan var 23:45 och jag hade en kvart på mig att förändra mina kommande månader och vardagen. Jag ville inte! Men min pojkvän tröck på "JA" knappen och jag hade nu accepterat en förfrågan att vara en del utav i19 VNG härnösand.
 
Allting skulle förändras och det gjorde det verkligen. Vill ni läsa mer om det här? Ska jag göra en del två kanske och sammanfatta hela GMU? 
 
 
Bilden satte Nathalie ihop då jag låg inne hahah
Love u! <3
 
 
 
 

Lite svar om GMU'n

 
Tänkte ta och svara på lite frågor som en del undrat över, Detta inlägg kommer alltså att handla om GMU.
 
Den vanligaste frågan jag fått är om vapnet är äkta och ja mina vänner, det är ett riktigt vapen en AK5C med andra ord.
 
Vissa har frågat om handgranaterna vi kastat, och ja dom är riktiga och smäller som faaaan.
Vi har instruktörer som visat hur man ska handskas med dom och gått igenom alla säkerhets regler flera gånger om och om igen innan vi fått kasta iväg en skarp handgranat.
 
Sedan har jag även fått frågan om vi skjuter med skarp (riktig) ammunition och även där mina vänner får ni ett JA till svar. Vi skjuter med skarp ammo men när vi krigar i skogen mot varandra är det med träplugg (lös ammuniton som bara blir till damm)  även här har vi en del säkerhets regler innan och efter skarpskjutning. Ibland låg vi uppe på små berg och sköt neråt mot tavlor som dök upp lite överallt då var det skarpt. Områdena är såklart avspärrade för allmänheten vid dessa tillfällen.
 
Gör dom någon skillnad på tjejer och killar? Nej det gör dom inte. Alla kör efter sin egna förmåga.
Vem har sagt att killarna är bättre än tjejerna? Det är väldigt olika där ska ni veta..
Våra instruktörer var väldigt snälla och noga med att alla skulle klara av utmaningarna iaf.
 
Det var väl dom frågorna jag fått, och jag hoppas ni fått lära er något nytt nu!
Allt vi gör/gjort är utav högsta säkehet och kontrolleras noga innan allt genomförs så ingen tror fel.
Vi är aldrig ensamma då vi utför något av de ovanstående heller, det finns ALLTID instruktörer på plats och även sjuksyster för det mesta. Bår och fordon står alltid vid anslutning till övningsplatsen men det är väldigt sällan något sådan har inträffat. 
 
 
 
 
 
Till top