Patricia Karlsson

 

Allting började egentligen som ett skämt.. Jag hade inga planer alls på att söka dit. Men då jag är en person som alltid antar en utmaning så blev det så. Vi slog vad, jag tog vadet och vann!

 

Jag har alltid varit en tjej som hatar regn,snö,gegga åh skog osv.. Har aldrig tyckt om att gå omkring och se förjävlig ut. Plattar håret varje dag, sminkar mig och använder gärna ögonskugga. Går ALDRIG klädd i mjukis byxor eller en sliten tröja. En ganska så säker tjej med andra ord. Jag älskar kläder och smink det är typ det bästa jag vet och att vara ute i skogen i 3 månader utan alla dessa tillbehör var något ingen trodde jag skulle klara av.

 

Att inte kunna sminka sig, inte ha en spegel till hands, ingen mobiltelefon eller internet, Äta äcklig mat som serverades ifrån stora matkärl (termosar typ) . Aldrig att jag skulle klara det sa folk. Inte en chans att Karlsson skulle ge sig in i något sådant. Tjejen som gick med klackskor i 9an ute i skogen då vi hade NO lektion.

Tjejen som hatade idrottslektionerna och aldrig var med, tjejen som var för fin i kanten för att rulla sig i lera eller få skit under naglarna.

 

Allt detta ovanstående tyckte jag inte om att höra, bara för att jag bryr mig om mitt utseénde så skulle jag tydligen inte klara av att vara grönklädd i tre månader. Jag fick nog då en människa sa rakt i ansiktet till mig "DU skulle ALDRIG klara av det där" .. Skulle jag inte svarade jag. Jag gick fram till dom grönklädda som var i cafeterian på skolan och sa att jag ville anmäla mig. Sagt och gjort, dom skrev in mig.

Nu var det bara att vänta på ett svar, vilket jag inte alls trodde att jag skulle få.

 

Jag blev antagen till prövning ( mönstring ) den 27e juni 2013, tänkte att ähh de är nog ingen fara jag klarar säkert inte det ändå så ja kan lika gärna åka och prova. Alla tester gick hur bra som helst och det var DÅ jag blev taggad till att göra detta samtidigt som jag kände stor oro för att bli antagen.. Lämna pojkvän och familj, jobb och vänner... En helt ny vardag.

 

Dagarna gick och jag fick ett brev hem där det stod att jag blivit antagen. SHIT tänkte jag då, vad fan har jag gjort!? Vad har jag gett mig in på? Vad FAN håller jag på med... Jag undvek det brevet fram tills 10 dagar senare då sista datumet att tacka ja eller nej var.. Klockan var 23:45 och jag hade en kvart på mig att förändra mina kommande månader och vardagen. Jag ville inte! Men min pojkvän tröck på "JA" knappen och jag hade nu accepterat en förfrågan att vara en del utav i19 VNG härnösand.

 

Allting skulle förändras och det gjorde det verkligen. Vill ni läsa mer om det här? Ska jag göra en del två kanske och sammanfatta hela GMU?