Har man inget snällt att säga så säger man ingenting.
Om man på något vis överhuvud taget ska börja kasta en massa skit runt sig så kanske man bör kolla på sig själv innan, man dömer inte någon om man själv är/varit likadan. Och man säger inte något heller för den delen om man inte ens kan stå upp för sina egna handligar och ha en bra förklaring.
Många utav mina såkallade "vänner" backstabbar en så fort dom får chansen, människor kommer alltid att snacka skit om dig oavsett vad du gör eller hur du är. Det finns inte någon som kan undgå att bli huggen i ryggen av sina vänner för det är så det fungerar nu, så fort ena personen inte befinner sig i rummet ska man börja snacka skit om den.Det skrämmer mig verkligen.. för vissa gånger har jag varit EXAKT den personen som valt att säga något då personen inte varit där, men jag har växt upp och jag är inte ett dugg rädd för att säga till någon vad jag tycker och tänker. Jag gömmer mig inte bakom en skärm, är det något problem så tar man det face to face!
Jag var inte ens rädd för att säga till mina befäl under GMU precis vad jag tyckte och tänkte, dom sa flera gånger att jag var en hård tjej med skinn på näsan som vågar stå upp för sig mig och att det var bra!
Vad beror detta på? är det avundsjuka? jag har ingen aning på riktigt...
Så fort jag började blogga ordentligt igen och nu när det går BRA för mig så ska folk komma fram med sina sanna jag och slänga ur sig massa skit... Varför inte glädjas åt att det går bra för någon?
Jag bryr mig ärligt talat inte om små anonyma kommentarer, jag publicerar dom om det känns bättre för er.
För JAG tar inte åt mig, men när ens "vänner" börjar hålla på.... Då kanske man ska va beredd att ta den diskussionen med mig irl istället för gömd bakom en skärm.
Haters make us famous!
Så bra skrivet!