Projekt Aldrig ge upp!
På morgonen innan vi skulle påbörja våran "aldrig ge upp" vecka så packade vi ner våra sista tillhörigheter så som hygienartiklar! Därefter fick vi träffa våra gruppchefer och vart tilldelade varsin till varje grupp.
Vi fick en sergeant vid namn Myrenberg som gruppchef!
Vi gick ut och lastade våra säckar på bandvagnen och sedan in igen för samtal och lärakänna snack med våran nye chef inför den kommande veckan. Alla berättade om sig själva och sedan ställde även vi som han en massa olika frågor.
Vi började åka iväg till vårat första ställe efter lunch.. vi åkte bandvagn fruktansvärt långt ut i ingenstans, efter cirka 3 mil var de kisspaus och då var man rätt så död i rumpan av att suttit i bandvagnen så sjukt länge! men längre bort skulle vi!
När vi kom fram vart vi tilldelade order att besätta igelkottförsvar,sagt åh gjort! våran gruppchef var på ordergivning och efter ett tag då han kom tillbaka så blev de färdiga till strid!! På med maskeringsfärg och klä hjälmen med blåbärsris och kvistar sedan reste vi våran förläggning...
RYSSEN var efter oss!!
Jag satt arbetspost ( ser till så att dem kan resa förläggning i säkerhet och spanar efter fiender ) Efter drygt 40 minuter sittandes där och halft frusit arsle av sig av att va still så bytte Dahl med mig och jag återgick till att hjälpa till med bygget.
Cirka 19? tror jag .. så var vi klara och la oss i tältet och undrade om detta verkligen var allt? var dagen verkligen slut? de här kan inte va aldrig ge upp heller? Men då vi äntligen gosat in oss i värmen ett tag så kom våran gruppchef tillbaka från ordergivningen med ett spaningsuppdrag! Ryssen hade setts till/hörts några km bort från våran förläggningsplats.
På med skor och allt vad de innebar och ut och marschera en bit i KOLSVART mörker, "ÄR Larsson med !!" upprepades då och då eftersom hon gick längst bak i kolonen "LARSSON ÄR MED!!" fick vi till svar , vad bra!!
Efter cirka 3 km så fick jag och Sundin ( min stridsparskamrat ) sitta spaningspost en bit in i skogen och spana efter ryssen, Kan lova er att vi satt där kanske 30-40 minuter och de blev verkligen svinkallt av åh sitta helt still och knäpptyst, tror vi somnade där några minuter också? Vi fick inte ropa på någon om vi såg nått , de enda vi skulle höra efter var "BLÅ" och vi svarade "burk" vilket va våran kod för att veta att våran grupp va tillbaka.
Ingen ryss syntes till, bara någon bil som åkte förbi.. Väl tillbaka i tältet så satt jag eldpost en timma och sedan drog jag och sundin ut på vaktpost ( patrull runt förläggningsplats ) vid cirka 2 till 3 på natten. Klockan 4 skulle vi kliva upp och riva förläggningen och ta oss vidare till nästa plats, den här platsen va tyvärr inte säker längre.....
fortsättning följer!